Ängeln i rummet

Hej Somna. Jag ska regissera en opera. Jag tycker det är sorgligt och tråkigt när man gör operan mindre än vad den är. Jag såg en fransk uppsättning av Händels Julius Caesar, där alla bara hade på sig slips och skjorta, som om man klätt kungar i Båstad tennisveckan. När jag gick på scenskolan läste vi parallellt med de som studerade opera, och en tjej där hävdade att opera var finare konst än teater, för "vem fan får gåshud av en monolog?" Det grämer mig att jag inte blev musiker. Jag spelade i sex år som barn, och alla sa att jag var duktig. Redan tidigare fick jag höra att jag sjöng bra, men det har jag låtit förtvina. Jag har köpt instrument man kan använda utan att kunna spela instrument, flöjter jag inte kan spela och en kazoo.

Jag gråter alltid när jag hör Eva Dahlgrens låt Ängeln i rummet. Det finns en sån fin rad: "Här är jag med allt det andra, som gör en människa hel." Det är som att hon säger: jag hoppas du ser det goda och vackra i mig. Ängeln i rummet ligger bakom allt det jag håller på med. Ibland vill jag visa saker för dig, som när jag ville visa saker för mamma och pappa när jag var liten. Det är inte som att jag vill visa upp mig till vilket pris som helst, jag vill visa dig, men det ska vara viktigt för mig. Det som gör en människa hel är en massa olika saker. Alla saker kan man inte gilla, man måste bara acceptera dem. Men det är helheten som gör att ängeln i rummet har något att spela på. Jag tycker så mycket om den låten. Tack Eva Dahlgren för att du skrev den.

Ibland när jag sitter i bilen och kör tänker jag att här sitter jag, ättlingen till en apa som gick sin egen väg, i en bil som drivs av gamla celler av växter och djur. De dog, och nu kör jag min mållösa väg. Cellerna borde man egentligen göra vackra kransar av. Det finns någon vacker, sorglig poesi i det hela. Hur kunde det bli såhär? Allt är så konstigt, och jag har svårt att se någon gudomlig mening med det. Jag lever hellre i ett universum utan rim och reson, där jag själv styr mitt öde i den mån jag kan, än i ett med ett facit som ligger färdigt över allting. Att flyga i tanken är inte farligt.

Ibland känns det som att människor jag jobbar nära aldrig riktigt förstår vad det är jag håller på med. Jag återkommer ofta till den där recensionen med "lite mycket svamp", jag vet att jag tjatar om den. Men jag tror att för vissa känns det hotfullt och otäckt att jag pratar om sånt här. Och det enklaste sättet att göra det ofarligt är att säga att jag är helt obegriplig, att jag bara käkar svamp och pratar gallimatias.

I samband med valet har många skrivit till mig och velat berätta om sin oro. Jag har medvetet undvikit att säga vad jag tycker, men om jag skulle svara skulle jag vilja fråga: vad ska världen med din oro till? Det är inte fel att vara orolig, men oron har inget egenvärde i sig. Om det du är rädd för händer, då löser vi det. Om det inte går att lösa, då går det inte att lösa. Jag tycker inte man ska prata politik i sociala medier. Det är åsiktsmotorer som samlar och sprider det argaste och mest kategoriska, inte en ärlig plats för verklig samhällsförändring. Vår amygdala är byggd för det som är nära i tid, den förstår sig inte på en oro som sträcker sig över år och generationer.

Nu sover du nog. God natt.

Mer från Somna med Henrik: https://somnamedhenrik.se/

Mer om Henrik: https://www.henrikstahl.se/

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.