Nazitysklands anfall på Norge och Danmark den 9 april 1940 var resultatet av en kedja av strategiska beslut av både de allierade och Nazityskland. Tyskarna behövde hamnar i Norge för kriget på Atlanten och för att säkra de svenska malmtransporterna via Narvik, samtidigt som de Allierade ville förhindra samma export.
Där Danmark kapitulerade nästan utan strid skulle norrmännen kämpa i två månader. Men det svaga norska försvaret, flera misstag kring mobiliseringen i kombination med en förvirrad hjälp från britterna och fransmännen beseglade norrmännens öde. Den tyska ockupationen i Norge skulle bli hård, medan danskarna som behöll sin regering fick det lättare fram till 1943.
Detta är tredje delen av sju om andra världskriget. Programledaren Urban Lindstedt samtalar med Martin Hårdstedt, professor i historia vid Umeå universitet.
Redan när kriget bröt ut den 1 september 1939 förklarade Norge och Danmark sig neutrala. Norges försvar var huvudsakligen inriktade på övervakningsuppgifter, eftersom landets geografiska läge ansågs vara en garanti mot storskaliga invasionsförsök. Och man förlitade sig på att brittiska Royal Navy skulle sätta stopp för en invasion.
De allierade ville stoppa den svenska malmexporten till Tyskland via Narvik i Norge och de planerade att besätta de svenska malmfälten med ursäkten att kunna skicka hjälp till Finland. Tyskarna var snarare ute efter hamnar i Norge för kriget på Atlanten än att säkra malmimporten från Sverige.
Den 9 april 1940 inledde Hitler Operation Weserübung, som innebar en fullskalig invasion av Danmark och Norge. Norska styrkor svarade med modigt motstånd, men trots deras ansträngningar lyckades de tyska styrkorna ta kontroll över huvudstäderna i både Danmark och Norge inom loppet av en dag. Den tyska kryssaren Blücher sänktes av den norska kustförsvar vid Oscarsborg i inloppet till Oslo, vilket fördröjde fångandet av huvudstaden och tillät kungafamiljen, regeringen och Stortinget att fly norrut med extratåg.
I början av 1940 fick de norska myndigheterna flera varningar om att något var på gång. Mötet mellan Hitler och Vidkun Quisling, ledaren för det norska nazistpartiet Nasjonal Samling, i december 1939 stärkte Hitlers övertygelse om att Norge saknade viljan och förmågan att motsätta sig brittiska överträdelser av neutraliteten.
Vid samma tidpunkt beslutade de allierade att genomföra en plan utarbetad av Winston Churchill för att minera norska vatten inom tre-milsgränsen. Den 8 april 1940 inleddes minläggningen (i Vestfjorden nära Narvik), och den 9 april kom det tyska angreppet.
Ett nattligt ultimatum till den norska regeringen om att samarbeta med de tyska styrkorna avvisades. Under loppet av 9 april lyckades tyskarna erövra de viktigaste hamnstäderna, inklusive Oslo, Bergen, Trondheim och Narvik. Dock försenade sänkningen av den tyska kryssaren Blücher av den norska kustförsvar vid Oscarsborg i inloppet till Oslo erövringen av huvudstaden och tillät kungafamiljen, regeringen och Stortinget att avgå med extratåg till norr.
Bild: Tyska Wehrmacht i Norge den 9 april 1940. Tyska trupper i bitter strid mot norska trupper i en by, 40 km väster om Lillehammer. 4556-40 PK.: Borchert Federal Archives, Bild 183-H26353 / Borchert, Erich (Eric) / CC-BY-SA 3.
Musik: "Ja, vi elsker dette landet av Rikard NordraakLyricist och Bjørnstjerne Bjørnson
United States Navy Band, See page for author, Public domain, via Wikimedia Commons
Lyssna också på Vidkun Quisling – förrädaren som blev ett begrepp.
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.