Nordiska sjuårskriget utkämpades mellan 1563 och 1570 - ett krig som de flesta svenskar inte har hört talas om. Erik XIV av Sverige och Fredrik II av Danmark kastade in sina riken i en blodig tvekamp som ingen kunde vinna, och som inte slutade förrän båda länderna var helt utmattade och grannarna i praktiken tvingade dem till förhandlingsbordet.
Trots att nordiska sjuårskriget var en storpolitisk uppgörelse om makten över Östersjöns kuster och Baltikum har det framför allt blivit ihågkommet inom lokalhistorien. I Blekinge är kriget känt för ”Ronneby blodbad”, i Östergötland för Daniel Rantzaus förhärjande fälttåg år 1567, i Varberg för att samme Rantzau stupade utanför staden en tid senare, i Visby för att en fruktansvärd storm utanför staden orsakade den största katastrofen i den danska flottans historia.
Men kriget var mycket större och viktigare än så. Det var första gången som de tidigmoderna svenska och danska monarkierna spände sina muskler gentemot varandra, och eftersom ingen sida lyckades segra blev det bara akt 1 i en lång och segsliten kamp som skulle vålla otaliga lidanden för gränsbygdernas befolkning under ett och ett halvt sekel. Dessutom fick kriget en bieffekt som ingen anade när det begav sig: genom medvetna satsningar på den baltiska fronten inledde svenskarna den expansion som i förlängningen skulle resultera i 1600-talets stormaktsvälde.
I detta avsnitt av podden Harrisons dramatiska historia samtalar Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet, och fackboksförfattaren Katarina Harrison Lindbergh om nordiska sjuårskriget, ett av de första verkligt stora krigen i vår historia.
Bild: Nordiska sjuårskriget: Älvsborgs fästning vid Göta älvs mynning intages den 4 september 1563. Wikipedia, Public Domain.
Klippare: Emanuel Lehtonen
Producent: Urban Lindstedt
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.