Det var en gång ett imperium – ett kungligt, kejserligt och brittiskt imperium – som utsträckte sig över hela jorden, ett kolonialvälde över vilket solen aldrig gick ned, större än något annat människor byggt.
Imperiet skapades av engelska militärer, affärsmän och administratörer, med aktivt bidrag av skottar och walesare. Det utgjordes av kolonier, protektorat, mandat, dominier och territorier som erkände den brittiska monarkins överhöghet. När imperiet var som störst under åren kring 1920 härskade kungen i Buckingham Palace över 35,5 miljoner kvadratkilometer, en fjärdedel av jordens landyta.
Idag är nästan allt borta. Numera återstår endast fjorton British Overseas Territories. Fyra av dem saknar permanent befolkning och kontrolleras endast av temporärt bosatta forskare och militärer. De övriga, som åtnjuter internt självstyre, är så små att de svårligen kan existera som fullvärdiga stater, varför de har valt att förbli beroende av Storbritannien för utrikespolitik och försvar.
Hur skapades detta enorma imperium, som det tog flera sekler att utveckla och bara några decennier att avveckla? För att få svar på frågan måste vi blicka tillbaka mot andra hälften av 1500-talet, då djärva engelska sjöfarare och kapare började utforska världen och etablera utposter. Till en början gick det trögt, men efter flera fiaskon insåg engelsmännen i början av 1600-talet vad som behövde göras för att gårdagens misslyckande skulle bli morgondagens succé.
I detta avsnitt av podden Harrisons dramatiska historia samtalar Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet, och fackboksförfattaren Katarina Harrison Lindbergh om engelska upptäcktsresande och kolonigrundare på 1500-talet och det tidiga 1600-talet.
Bild: Robert Clives seger i slaget vid Plassey etablerade Ostindiska kompaniet som både en militär och kommersiell makt. Av Francis Hayman, Wikipedia, Public Domain.
Klippare: Emanuel Lehtonen
Producent: Urban Lindstedt
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.