Under Gustav Vasas tid trädde Sverige på allvar in i Europas lärda värld, bokstavligt talat – och det berodde inte på kungen utan på två av hans argaste kritiker. Olaus Magnus och Johannes Magnus var östgötska katoliker som gått i landsflykt till Rom och ägnade sig åt att försöka förmå övriga Europa att ombesörja att svenskarna åter blev katoliker. Sverige måste framstå som så stort och viktigt att katoliker i gemen insåg behovet att hjälpas åt för att Gustav Vasa och hans regim skulle ändra sig – eller störtas. De tog boktryckarpressen till hjälp.
Både Johannes och Olof blev med tiden katolska ärkebiskopar i exil, och som sådana hade de gott om fritid – men de var inte sysslolösa. Fritiden omsattes i bokskrivande och kartritande. Olaus Carta marina är den första avbildningen av Norden, och den tillhör de kändaste och mest reproducerade kartorna överhuvudtaget. Johannes skrev en svensk historia som dignade under överdrifter och påhitt, och Olaus skrev sin väldiga Historia om de nordiska folken, som handlade om allt mellan himmel och jord i Sverige och dess grannländer. Det var Johannes som hittade på de många erikar och karlar som gjorde att Vasakungen Erik valde att kalla sig för Erik XIV och lillebror Karl för Karl IX – istället för Erik IX och Karl III, som de egentligen borde ha kallat sig.
I detta avsnitt av podden Harrisons dramatiska historia samtalar Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet, och fackboksförfattaren Katarina Harrison Lindbergh om bröderna Olaus Magnus och Johannes Magnus, två svenska lärdomsgiganter i renässansens era.
Omslag: Till vänster kungen Gorm, Broder och Buke som färdats så långt norrut att inget dagsljus syntes. På denna plats blir de attackerade av de övernaturliga varelserna till höger på träsnittet.
Olaus Magnus - "Historia de gentibus septentrionalibus", Wikimedia, Public Domain.
Klippare: Emanuel Lehtonen
Producent: Urban Lindstedt
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.