När kung Gustav III sköts vid en maskeradbal i mars 1792 mobiliserade Sveriges förste polismästare, Nils Henric Liljensparre, en intensiv jakt på konspiratörerna. Bara några timmar senare lyckades han gripa gärningsmannen Johan Jacob Anckarström.
Liljensparre var en mästare på att få misstänkta att tala och använde sig av en systematisk bevisinsamling som låg långt före sin tid. Konspirationen visade sig sträcka sig djupt in i adeln, och hans beslutsamhet att avslöja sanningen skulle snart kosta honom dyrt.
I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med författaren Tomas Eriksson om mordet på Gustav III och den dramatiska roll som polismästare Nils Henric Liljensparre spelade i jakten på konspiratörerna. Eriksson är aktuell med boken Syndabocken – Polismästare Liljensparres uppgång och fall.
Nils Henric Aschan Liljensparre (1738–1814), född Sivers, var jurist och erfaren ämbetsman. År 1776 blev han den första polismästaren i Stockholm, som del av en ny polisiär organisation. Han byggde upp ett effektivt underrättelsenätverk med informatörer som bevakade allt från tjuvar till politiska pamflettskrivare och moderniserade polisväsendet med metoder långt före sin tid.
Men det var under krisåret 1792 som han verkligen trädde fram som en nyckelfigur. Då var han inte bara operativ polischef utan även tillförordnad överståthållare – med direkt insyn i ordningsmakten och maktens innersta kretsar.
Vid den ödesdigra maskeradbalen på Operan – trots upprepade varningar mot kungens närvaro – deltog Gustav III bland de maskerade gästerna. En grupp män i svarta dominodräkter närmade sig, och ett skott avlossades bakifrån – laddat med kulor, spik och metallfragment. Kungen föll inte omedelbart, men var dödligt sårad. Tretton dagar senare, den 29 mars 1792, avled han.
Liljensparre kallades omedelbart till platsen. Under kungens order inledde han en intensiv mordutredning. Operans utgångar spärrades, misstänkta identifierades genom intervjuer och avgörande bevis – däribland mordvapnet – säkrades. Redan samma natt organiserade han en rekonstruktion. Pistoler visades för stadens pistolsmeder, varav en kände igen vapnet han nyligen reparerat åt kapten Jacob Johan Anckarström.
Liljensparres arbete var metodiskt och bevisbaserat. Genom vapenspåret kunde Anckarström gripas redan dagen efter attentatet – ett remarkabelt resultat med dåtidens mått. Förhören inleddes omedelbart. Genom att vädja till Anckarströms känslor för sina barn fick Liljensparre honom att bekänna och namnge medkonspiratörer.
Nätverket av sammansvurna visade sig inkludera flera unga officerare – däribland Adolph Ribbing och Claes Fredrik Horn – samt den inflytelserike aristokraten Carl Fredrik Pechlin. Men högre upp i hierarkin blev det svårare att nå fram. Pechlin förblev tyst och undkom fällande dom.
Bild: Montage: Polismästare Nils Henric Liljensparre (1738–1814) av Johan Erik Bolinder, ur samlingarna på Nationalmuseum. Licens: CC BY-SA 4.0. I bakgrunden Norrmalmstorg (nuvarande Gustav Adolfs torg) och Kungliga slottet med Gamla Norrbro.
Akvarellerad konturetsning av Johan Fredrik Martin (1755–1816), Källa: Stadsmuseet. Licens: CC BY-SA 4.0.
Musik: Elegant Arguments av Boris Skalsky, Storyblock Audio
Källor
- Eriksson, Tomas (2025). Syndabocken: polismästare Liljensparres uppgång och fall. [Stockholm]: Stockholmia förlag
- Svenskt biografiskt lexikon, artikel om Nils Henric Liljensparre
- Ericson Wolke, Lars (2005). Mordet på Gustav III. Lund: Historiska media
- Nationalencyklopedin, artiklar om Gustav III och 1700-talets rättsväsende
Klippare: Emanuel Lehtonen
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.