Peter den stores revolution uppifrån (del 2)

Den ryska autokratin var aldrig statisk. Tsar Peter den store (1672-1725) moderniserade det ryska samhället uppifrån i strid med religiösa föreställningar och gamla traditioner. Han gav staten nya verktyg att kontrollera både eliten och bondebefolkningen.

Katarina den stora försökte några årtionden senare att förena den starka staten med upplysningens idéer. Hennes vilja att förändra gick inte ihop med ett samhälle där den jordägande adeln och livegenskapen bestämde. Pugatjovupproret 1773–1775 och den franska revolutionen från 1789 ledde till att hon bytte ut reformer mot kontroll och hårdare styre.

I det andra av fem avsnitt om Rysslands historia i podden Historia Nu pratar programledaren Urban Lindstedt med Per Månson, professor emeritus i sociologi vid Göteborgs universitet, som nyligen gett ut Den ryska autokratins uppgång och fall - Människor, händelser, kriser och reformer från medeltiden till revolutionen 1917.

När Peter I blev ensam härskare 1696 övertog han ett samhälle där tsaren redan hade en stark ställning. Moskvariket hade successivt kuvat konkurrerande maktcentra. Adeln var beroende av härskaren för jord och ställning, och böndernas rörelsefrihet hade begränsats tills livegenskapen hade blivit en grundläggande institution.

Vid övergången till 1700-talet genomgick Ryssland radikala förändringar under tsaren Peter den store. Hans resor i Europa, inte minst den stora beskickningen 1697–1698, stärkte hans övertygelse om att krigsmakt, administration och teknisk kompetens måste moderniseras.

Peter utökade statsförvaltningen, byggde upp en fast armé och flotta, och grundade Sankt Petersburg 1703. Men när han moderniserade landet blev politiken inte mer fri. Tvärtom blev staten bättre på att ta ut skatt, samla folk och ha kontroll över invånarna.

Adeln blev mer bunden till statliga uppdrag och kyrkan fick mindre självständighet. År 1721 tog den Heliga synoden över efter patriarkatet, så staten fick mer makt över kyrkan. Under Peters styre fick bönderna betala högre skatter, fler blev inkallade till tjänst, och de fortsatte leva under strikt kontroll som livegna.

Den ryska autokratin kunde länge samla människor och resurser över stora områden. På 1800-talet blev motsättningarna i systemet tydligare. Livegenskapen gjorde det svårt för arbetskraften att flytta, och den centraliserade staten hade svårt att genomföra förändringar.

Men Ryssland stod inte still. Under slutet av 1800-talet industrialiserades vissa delar av landet snabbt. Staten var ofta mycket inblandad. Samtidigt ledde utvecklingen till nya sociala och politiska motsättningar.

Autokratin och livegenskapen mötte motstånd. I de södra och östra gränsområdena i riket växte kosacksamhällen fram med flyktingar, bönder, äventyrare och krigare från olika håll. Ofta valde de sina ledare och hade traditioner där de fattade beslut tillsammans.

Kosackerna fick två uppgifter. Ledare som Stenka Razin och senare Jemeljan Pugatjov ledde stora uppror mot staten. Många kosackförband blev också en del av statsmakten och användes som gränstrupper, soldater och för att slå ned uppror.

Bild: Peter den store porträtterad 1698 under sin stora ambassad i Västeuropa. Porträttet målades i London och tsaren gav det till den engelske kungen Vilhelm III. I bakgrunden syns örlogsfartyg, som visar Peters stora intresse för sjöfart och skeppsbygge. Målning av Godfrey Kneller (1646–1723). Public domain via Wikimedia Commons.

Musik: Will The Winter End Cello Soloist av Yagull Music, Storyblock Audio

Klippare: Emanuel Lehtonen

Mer historia. Utan reklamavbrott.

Med Historia Nu Premium kan du lyssna på alla avsnitt utan reklam för 45 kronor i månaden. Du stöttar podden och gör det möjligt för oss att fortsätta berätta om historia med kunniga gäster och berättelser som ger djupare förståelse för världen.

Bli premiumlyssnare. Gör det för historiens skull.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.