Idag är de bortglömda av nästan alla – Sankta Magnhild av Fulltofta, Sankt Nils av Edsleskog och alla de andra helgonen i den äldre medeltidens Sverige. Att döma av åtskilliga uppslags- och läroböcker tycks de inte ens ha existerat, eftersom det ideligen påstås att heliga Birgitta var Sveriges enda medeltida helgon. Men nog fanns de: i medeltidssvenskarnas andliga värld spelade de lokala bygdehelgonen beskyddande och stärkande roller som vi har svårt att föreställa oss idag.
Medeltidens helgon utgjorde förbindande länkar mellan den egna, jordnära verkligheten och det gudomliga himmelriket. Att de fungerade så väl berodde just på kopplingen till hembygden. Folk visste vilka de var, och man trodde på deras kraft. Genom de nedskriva redogörelserna för deras liv och mirakler kan vi komma både helgonen och deras beundrare nära. Den stora frågan är: hur mycket av allt som berättas är sant? Vilka helgon är verkliga historiska individer, och vilka är fantasifoster? Är berättelsen om Sankt Sigfrid och hans tre mördade släktingar Unaman, Sunaman och Vinaman historiskt korrekt eller en sentida Växjöskröna? Var Sankta Elin av Skövde en from västgötsk matrona som bara byggde kyrkor och idkade välgörenhet, eller var hon skyldig till mordet på sin hustrumisshandlande svärson? Vad kan vi lita på i legenden om Sankt Erik, som började som uppländskt bygdehelgon och slutade som svenskt nationalhelgon?
I detta avsnitt av podden Harrisons dramatiska historia samtalar Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet, och fackboksförfattaren Katarina Harrison Lindbergh om svenska helgon från 1000-talet till 1200-talet.
Bild: Kyrkfönster i Fulltofta kyrka med scener ur Sankta Magnhilds liv, Wikipedia, Creative Commons.
Klippare: Aron Schuurman
Producent: Urban Lindstedt
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.